Under revolutionsåren var Nils Lindh anställd vid svenska ambassaden i Moskva. Denna artikel avser att dels visa på en del av det material som via honom kommit till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och dels ge en kortare presentation av Nils Lindh samt några av hans skrifter.
Av: Praktikant Annica Hjelm, hösten 2015
Lindh vistades i Ryssland – som senare blev Sovjetunionen – mellan 1911 och 1920 med några enstaka avbrott för andra resor. Lindh behärskade ryska språket och skrev i såväl ryska som svenska tidningar och tidskrifter. Efter revolutionen 1917 blev han korrespondent för tidningen Social-demokraten och publicerade sig även i tidskriften Tiden. I samband med detta samt genom besök i Stockholm kom han i kontakt med det socialdemokratiska partiets ledarskikt.
1918 gav han ut några av sina mer utförliga korrespondenser i boken Bolsjevismen i Sovjetriket. Ett ögonvittnes iakttagelser och reflektioner under pseudonymen N. Strannikov, som på ryska betyder pilgrim eller vandrare. 1918-1919 fungerade han som rådgivare åt Utrikesdepartementet i Rysslandsfrågor. Detta förtroende, nu som sakkunnig, fick han även 1920 vid några tillfällen.
1924 fick Nils Lindh tjänst som pressombudsman på svenska ambassaden i Moskva. Diplomatiska förbindelser hade nämligen upprättats detta år, eftersom Sverige då hade erkänt Sovjetunionen och alltså återupptagit de diplomatiska förbindelserna. Eftersom Lindh studerat vid Uppsala universitet och hade erfarenhet som journalist från Stockholms-tidningen samt även fått ett Lars Hierta-stipendium genom Publicistklubben för studier i Ryssland, var han välmeriterad för tjänsten [1]. Lindhs förhöll sig förhållandevis förstående till händelserna i det nya landet Sovjetunionen. Han menade att det var den stora massan som tryckte på underifrån och att det inte gick att stoppa utvecklingen [2].
Boken Bolsjevismen i Sovjetriket. Ett ögonvittnes iakttagelser och reflektioner
I boken Bolsjevismen i Sovjetriket: ett ögonvittnes iakttagelser och reflektioner utgiven 1918, försöker Lindh skildra bolsjevikernas maktövertagande, hur de gick tillväga för att befästa sin maktposition och de problem som var förknippade med detta. Under de första åren efter ryska revolutionen fanns krafter som var rädda för bolsjevismen och såg den som en farsot, men det fanns ändå en förståelse för att denna politiska kraft vuxit fram ur de umbäranden i form av krig och svält som det ryska folket fått stå ut med [3].
Ett sätt att se på bolsjevismen är att detta var ett samhällstillstånd som det gamla samhället måste gå igenom för att bana vägen för ett nytt samhälle. Lindh beskriver bolsjevismen som en kris före övergången till ett tillstånd där solidaritet mellan människor och frånvaro av förtryck och lidande ska råda. Utvecklingen i dåvarande Sovjetunionen hade under denna period stöd hos befolkningen, men det fanns även ett motstånd mot bolsjevismen, inte bara i form av den forna maktapparaten, utan även på vänsterflygeln, exempelvis från det socialrevolutionära partiet, som var en aktiv och betydande kraft. Terror och ihåliga reformer tillhör vardagen. Lindh gör en skarpsinnig analys av läget och det märks i hans skildringar av sakernas tillstånd att han har en mycket god kännedom om de miljöer där han befinner sig. Med inlevelse och intensitet beskrivs hur bolsjevikernas program sätts i verket och vilka återverkningar dessa har på såväl gemene man som på samhället i stort. Lindh pekar på rädslan för att bolsjevikerna skulle komma att representeras av förråade soldater som plundrade och terroriserade civilbefolkningen och satte igång judepogromer:
Var det alltså den knytnävspolitiken bolsjevikerna byggde på? Ja, var voro eljes de bolsjevistiska härskaror, som skulle stå bakom Lenin och Trotskij, Sinovjev och Kamenev, Alexandra Kollontaj och Pjasanov [4]?
Lindh konstaterar att det verkade som att ”fel” grupper i samhället antagit benämningen bolsjeviker på de ”riktiga” bolsjevikernas bekostnad:
[…] vi fingo rätt. Vilddjuret reste sig. Och uppslukade bolsjevikerna. Endast namnet blev kvar. Men bärs nu av vilddjuret, ej av socialdemokrater, som en gång kämpade för att bygga upp det socialistiska samhället” [5].
Lindhs styrka ligger emellertid i att inte erbjuda en ensidig tolkning av bolsjevismen, utan hänsyn tas till historiska, politiska och inte minst ekonomiska förutsättningar [6].
Två artiklar av Nils Lindh i tidskriften Tiden 1920
Nils Lindh skrev också artiklar på temat revolution och Ryssland för tidskriften Tiden, varav två av dem från 1920 presenteras nedan.
“I Sovjetrepubliken”
I denna artikel diskuteras dels dödsstraffet, dels demokratifrågor. Bland annat är det ett problem att den revolutionära demokratin förvandlats till en väpnad partidiktatur. Detta diskuteras i dialektiska termer på så sätt att utvecklingen är paradoxal, vilket i sin tur förklaras med att motsatser föder och betingar varandra [7].
“Lenins koncessioner”
Lindh skriver följande om de eftergifter som Lenin tvingas göra [8].:
Lenins koncessioner äro icke blott koncessioner till det utländska kapitalet. De äro des concessions inévitables, oundvikliga medgivanden till en verklighet som ej låter lura sig och till slut alltid utkräver sitt, till livet självt [9].
Några tidskrifter ur Nils Lindhs samling
I våra samlingar finns bland annat fem tidskrifter med anknytning till Nils Lindh som kommit till oss på oklara vägar. Dessa ges en kortare presentation nedan.
K momentu
(För stunden) med undertiteln ”Upprepningar och ekon” är ett samlingshäfte med dikter, gåtor, korta noveller, tankar, insändare, talesätt, sentenser, och dylikt både av traditionellt och aktuellt slag. Innehållet i häftet vänder sig till allmänheten. Detta nummer är det första som kom ut 1917 och gavs antagligen ut före både Februari- och Oktoberrevolutionen.
Krasnoarmeec
(Soldat i Röda armén) med undertiteln ”Mot västfronten!” är ett extra insatt nummer. Tidskriften vänder sig till militären och den intresserade allmänheten.
Krasnyj D’javol
(Röda Djävulen) är en satir och humortidning som främst vänder sig till arbetare, det vill säga allmänheten i sovjetsamhället. På framsidan ser man en skämtteckning med rubriken ”Rättvisans försvarare”.
Meždunarodnaja žizn’
(Internationellt liv) med undertiteln ”Fem år av det sovjetiska Rysslands internationella relationer 1917 (7 nov.) – 1922 (25 okt.).” Tidskriften vänder sig till politiker och en politiskt intresserad allmänhet.
Tvorčestvo
(Skaparkraft), nr. 4-5 från 1919, är en tidskrift för litteratur, konst, vetenskap och liv. Bilden på framsidan föreställer ett träsnitt tillverkat av V. D. Falilejev. Tidskriften vänder sig i första hand till arbetare, Röda armédeputerade samt en konst- och vetenskapsintresserad allmänhet.
Arkivförteckningen
Ytterligare material rörande Nils Lindh finns att söka i Nils Lindhs personarkiv hos oss, exempelvis klippböcker med i huvudsak hans egna artiklar i tidsspannet 1905-1908 samt 1943-1958. Även Lindhs tidningssamling, tidningsklipp och dokumentpublikationer, som mestadels är på ryska.
Övrigt tidningsmaterial som är relaterat till Lindh, ligger kvar i sin ursprungliga ordning, vilket har grovsorterats, antagligen av Lindh själv. Lindhs samling kom till arkivet på okänt sätt 1963 respektive 1964. Utöver detta material, finns mer att söka i Utrikesdepartementets arkiv och på Kungliga Biblioteket.
Fotnoter:
1. Carlgren, W., “Nils Lindh. Pressombudsman, pressattaché och legationsråd i Moskva”, i (red. Björk, R., m. fl.,) Människan i historien och samtiden : Festskrift till Alf W. Johansson / Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2000, s. 82
2. Jfr Carlgren : 2000, s. 89
3. Strannikov, N., Bolsjevismen i Sovjetriket : ett ögonvittnes iakttagelser och reflektioner/ Stockholm : Tiden, 1918
4. Citat i Strannikov : 1918, s. 15
5. Citat i Strannikov : 1918, s. 16
6. Strannikov : 1918
7. Strannikov, N., “I Sovjetrepubliken”, i Tiden : 1920a
8. Strannikov, N., “Lenins koncessioner”, i Tiden : 1920b
9. Citat i Strannikov : 1920b, s. 333
Referenser
Carlgren, W., “Nils Lindh. Pressombudsman, pressattaché och legationsråd i Moskva”, i (red. Björk, R., m. fl.,) Människan i historien och samtiden : Festskrift till Alf W. Johansson / Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2000,
K momentu : Perepevy i otkliki / Petrograd : Redaktor-Izdatel’ Ch. Grajcer, 1917: No. 1.
Krasnoarmeec : Na zapadnyj front! / Moskva : Literaturno izdatel’skij otdel politiceskogo opravlenija revoljucionnogo voennogo soveta respubliki, Ekstrennyj nomer : 1920
Krasnyj D’javol : Rabočij žurnal jumora i satiri / Petrograd: Krasnyj D’javol, 1918 : No. 2.
Meždunarodnaja žizn’ : Pjat’ let mezdunarodnych otnosenij Sovetskoj Rossii / Moskva : Izdanije Narodnogo Komissariata Inostrannych Del, 1922 : No. 15.
Strannikov, N., Bolsjevismen i Sovjetriket : ett ögonvittnes iakttagelser och reflektioner/ Stockholm : Tiden, 1918
Strannikov, N., “I Sovjetrepubliken”, i Tvorčestvo : literatura, iskusstvo, nauka, zizn’ /Moskva : Izdanije moskovskogo soveta rabocich i krasno-armejskich deputatov, 1919: No. 4-5