I samarbete med Stads och kommunhistoriska institutet vid Stockholms universitet frågar vi oss:Vad händer om vi ser på arbetarhistoria med urbanhistoriska glasögon?

Förs ut i denna serie är två nyblivna doktorer. Sofia Vedin, historiker vid Karlstads Universtiet och Gustav Nyberg, historiker vid Stockholms universitet.

Seminarierna sker på plats hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Flemingsberg.

Sofi Vedin: Avlönat hushållsarbete i Sverige 1890–1939
Att ta anställning i någon annans hushåll var en av de vanligaste vägarna till försörjning för kvinnor i Sverige under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Arbetet innebar långa arbetsdagar, ringa lön och lågt socialt anseende. Fram till 1920-talet var det kutym att hushållsarbetaren bodde i sin arbetsgivarens hem. Privathushållet var således en av få platser där kvinnor från olika samhällsskikt möttes på daglig basis och etablerade personliga relationer med varandra. Studien tar avstamp i cirka 13 000 plats- och plats sökes-annonser och 300 frågelistsvar skrivna av både hushållsarbetare och arbetsgivare. I denna presentation diskuteras hur det avlönade hushållsarbetet bidrog till att vidmakthålla dels makthierarkier mellan kvinnor i enskilda hushåll, dels maktstrukturer i det svenska samhället i stort under en period karaktäriserad av genomgripande sociala, ekonomiska och politiska förändringar.

Gustav Nyberg: Förfacklig kamp och vardagligt motstånd bland statare i Stockholms län 1890–1919

I detta föredrag berättar Gustav Nyberg om statarnas förfackliga kamp och vardagliga motstånd utifrån sin avhandling. Genom att kombinera olika typer av källmaterial blottlägger och analyserar han skärpta klassmotsättningar mellan husbönder och statare vid storjordbruken i Stockholms län under tidsperioden ca 1890–1919. Nyberg visar att statare kunde gå samman gentemot sina husbönder för att försöka åstadkomma bättre arbets- och levnadsvillkor, men att den förfackliga kampen innebar återkommande skiften mellan kollektiva kampformer och individuella motståndshandlingar. Han visar också att husbönderna ofta allierade sig med företrädare för statsmakten för att hindra statarnas individuella och kollektiva motståndshandlingar, och med hjälp av legostadgan framtvinga lydnad och underkastelse.