Spanska sjukan

Strax efter första världskriget spreds en farsot över världen. Det rörde sig om en ovanligt aggressiv form av influensa.  Spanska sjukan, som denna pandemi kom att kallas, krävde totalt sett fler dödsoffer än första världskriget. Inom de fackliga och politiska organisationerna decimerades leden kraftigt. Kan ett så stort manfall gå historien förbi?

Social-demokraten, 6 augusti 1918

Spanska sjukan varade mellan 1918 och 1920. Uppskattningsvis dog 50-100 miljoner människor och den har beskrivits som den största enskilda farsot i mänsklighetens historia. 500 miljoner människor uppskattas att ha smittats totalt. I Sverige dog cirka 37 500 människor. Kulmen på smittan skedde i oktober-november 1918, och skedde både i Sverige och internationellt.

Sjukdomen var inte, som namnet kan antyda, enbart en spansk farsot. Anledningen till namnet står närmast att finna i det mediala spridningen om sjukdomen. Spanien var ett av de första länderna som drabbades och där hade inte pressen några restriktioner i likhet med Storbritannien, Frankrike och Tyskland.

Orsaken till pandemins spridning tros vara de stora folkförflyttningarna till följd av världskriget. Truppförflyttningar av soldater och en allmän trångboddhet och närhet till djur antogs också vara bidragande. Antibiotika hade heller ännu inte börjat användas i stor skala. År 2005 återskapades viruset och fastslogs vara till stor del ett fågelinfluensavirus. Senaste forskningsrönen talar om att spanska sjukan kom från specifikt nordamerikanska fåglar men uppvisat en benägenhet att hoppa mellan djurarterna.  (Svenska Dagbladet, 17 februari 2014).

(Artikeln nedan skrevs ursprungligen för tidningen Fönstret)

Kamraterna lovade att hålla hennes minne levande genom nya ansträngningar…

Det är något som bränner sönder lungorna. Dessa ord smög sig ut i byn och spökade! Något okänt flög in i lungorna på folk och brände upp dem. Vad kunde det vara för lömsk sjukdom som var så farlig, fast man bara frös och svettades? Så smög sig ett namn in i de skygga viskningarna! Spanska sjukan! Spanska sjukan hette sjukdomen som svepte fram över världen…

Romanen Hård Klang av Hans Hergin

I slutet av oktober 1918 kunde man i vänsterpressen läsa Lenins tal om att världsrevolutionen var nära. Hösten detta år borde kanske därför ha varit en tid av yra och stark framtidstro bland den röda ungdomen, en tid då ungdomsklubbarnas fanor vajade på barrikader eller stora demonstrationer. Nu var det inte så, klubbarnas fanor brukades denna höst främst vid begravningar.

Några veckor innan Lenins revolutions manifest kunde läses låg den 23-årige Evert Lundkvist och hostade lungorna ur sig på brits i en snabbt ordningsställd sjuksal på Viksängs regemente i Västerås. Det hade börjat med frossbrytningar och huvudvärk sedan steg febern och ögonhålorna kändes trånga. Halsen började svida, näsan rann och det värkte i hans leder och muskler. Efter några dagar kom hostan och denna utvecklade sig snabbt till en skenande lunginflammation.  Evert gjorde sig redo för att dö och han var inte ensam. Den 19:e september hade den förste på regementet dött, två dagar senare var de 10 stycken döda, den 26:e hade siffran stigit till 46 och den 1:a oktober hade 80 ungdomar dött på regementet. Evert Lundkvist dog den 24:e och nästan alla som dog i den ”Spanska sjukan” på regementet var unga arbetare.

I vänsterpressen kallades Västerås regemente för ett ”dödsläger”. En bred folkopinion hade tillsammans med ungdomsförbundet motsatt sig stora militärövningar denna höst, men detta räckte föga i en osäker tid i skuggan  av världskrig (första världskriget) oro i landet och vid gränserna.

Evert Lundkvist hade varit en av Kungsörsklubbens aktivaste medlemmar och han hade hållit i klubban vid flera av Sörmland-Västmanlands ungdomsdistriktets årskonferenser. Han hade bekämpat militarismen men blev nu själv dess offer. Det var så man kände det bland hans kamrater. I minnesrunan i ungdomsförbundets tidning Stormklockan skrev en kamrat:

Till Kungsörs arbetareungdom vill jag säga låtom oss fortsätta där kamrat Lundkvist slutat, låt oss ta i med fördubblad kraft för att få bort militarismen, som är den direkta orsaken till kamrat Lundkvist förtidiga bortgång.

Fram för den socialistiska republiken

Kriget som skulle göra slut på alla krig, tog slut den 11 november 1918. Vänstersocialisterna i Stockholm anordnade då ett möte där Fredrik Ström och Ivan Vennerström agiterade under rubriken ”Fram för den socialistiska republiken”. I Stormklockan kunde man samma vecka läsa att kamraterna John Erlandsson, 23 år, Rydö socialdemokratiska ungdomsklubb (s.d.u.k); Hilvi Magnusson, 22 år, Mönsterås s.d.u.k. och Edvin Jonsson, Askesta s.d.u.k. dött i spanska sjukan. Veckan efter följdes de av Karin Jansson, 17 år, Schebo bruk s.d.u.k.; Agda Westerholm, 28 år, Höganäs s.d.u.k.; Jenny Josefsson 27 år Ulricehamns s.d.u.k. och Nils Kvarnström Värnamo s.d.u.k.

Sällan har nog känslorna inom ungdomsförbundet varit så splittrade. Å ena sidan stod den socialistiska vänstern inför händelser som frammanade bilder av befrielse och byggandet av ett nytt Jerusalem. Å andra sidan redovisades liemannens härjningar i kamratkretsen varje vecka, ”Spanska sjukans dödslista” och ”Spanska sjukans härjningar i vänkretsen” blev fasta rubriker i Stormklockan en lång tid framöver.

Farväl kamrat

Bara under oktober månad 1918 dog 9 545 svenskar i spanska sjukan och sammanlagt bortåt 35 000. Sjukdomen hade också egenheten att den slog hårdast mot ungdomen. Genom minnesord i Stormklockan kan vi ta del av ungdomsklubbisternas sorg och förbittring. ”Det blir svårt att fylla hans plats” skrev kamraterna om den 23 årige Sture Almkvist, Tånga s.d.u.k. som dog på Halmstads militärsjukhus:

Vi skola inte tröttna utan fortsätta att sprida folkförbrödringens idéer. Må kamrat Almkvists minne mana oss till fortsatt arbete för våra idéer. Den hämnd vi kunna giva för hans död är att vi ännu fastare knyta vårt band inom klubben och arbeta med större allvar. Varför skulle du gode kamrat gå bort ifrån oss och offras på det militära vanvettets altare. Mången sörjande anhörig frågar: Varför skola de unga männen inkallas till övning när vederbörande visste att farsoten härjade? Kunde inte övningarna inställas så att många friska och kraftiga ynglingar som mångenstädes voro de gamlas enda stöd fått leva. Hade ordentlig vård beretts dem så hade inte så många dukat under. På militärsjukhuset såg man upprörande saker. Där rådde det största snusk som tänkas kunde De sjuka lämnades helt åt sitt öde. Nu sedan smittan hunnit utbreda sig hemförlovas de och sprida smittan ännu mera. Ett hjärtligt tack, Kamrat Almkvist, för vad du gjort för arbetarklassens frigörelse. Ditt minne skall leva länge bland oss. Sov i ro!

Den 17 åriga Lilly Hammarbäck i Kungsgården fördes den 6 oktober: ”under strålande höstsol samt florbehängt standar” till sitt sista vilorum. Kamraterna lade där ned krans och en av klubbens kvinnliga medlemmar läste vers för att tolka den gemensamma saknaden. Agda Westerholm 28 år tackades för sitt arbete i socialismens tjänst och kamraterna lovade att hålla hennes minne levande genom nya ansträngningar för ”vår hatade sak”.

”Farväl kamrat” skrev Ulricehamnsklubben om Jenny Josephson, 27 år, ”Vi hoppades så mycket av dig men så kom döden och ryckte bort dig från ett liv fullt av verksamhetsiver och ljusa framtidsdrömmar”. Den 22 åriga Hilvi Andersson var sin klubbs första kvinnliga medlem och hon fördes till graven av sina anhöriga, klubbkamrater samt medlemmar av den fackförening hon tillhört. Klubben i Västerås deltog i ”vår kamrat” Märta Lagerkvists och hennes lilla dotters sorg efter ”vår kamrat” Fredrik Lagerkvist. Minnet efter denne vänsälle, goda och på socialismens seger troende kamrat skall ständigt bevaras som ett föredöme inom klubben.

Exempel från dödsrunornas värld kan mångfaldigas:

Ella Pettersson 19 år Mönsterås s.d.u.k

Otto Söderlund, 27 år, Oskarström s.d.u.k.

Reinhold Möllerstett, Brukaholm s.d.u.k.

Anders Johansson, Harplinge s.d.u.k.

Karl Ivar Dalén, Lilla Edet s.d.u.k.

Per Kojjan Vallarna s.d.u.k.

Bror Jonas Olsson Alfta s.d.u.k

Emil Rickard Johnsson Alfta s.d.u.k

Axel Wilhelm Elfqvist  Tyngsjö s.d.u.k.

Oscar Johansson Partille s.d.u.k.

Elin Amanda Thor Långede s.d.u.k.

Ellida Bäck, Hörby s.d.u.k.

Axel Ohlsson Åhus s.d.u.k.

Gustav Henriksson, Sunnemo s.d.u.k.

bara för att nämna några.

Minnesmärke över spanska sjukan

På Viksängs regementsområde i Västerås restes efter tragedin ett stenblock med påskrift ”Åt minnet av dem som vid I-18 år 1918 dukade under i spanska sjukan”. Evert Lundkvist och hans kamraters namn fanns här ristade på kopparsköldar.

För några år sedan gick jag runt på regementsområdet i Västerås och letade efter Evert Lundkvists kopparsköld. Det enda minnesmärke jag kunde hitta var det som rests för att förhärliga regementets krigsförbrytelser i Tyskland under det 30-åriga kriget. Monumentet till minne av Evert och hans kamrater var borta.

Minnesstenen över spanska sjukans offer - Viksäng, Foto: Rickard Borg

Långt senare fick jag tack vare en hedervärd historielärare veta vad som hänt. På min fråga engagerade han sina elever för att hitta minnesmärket efter spanska sjukans offer. Eleverna gick till kommun, arkiv, museet och regemente men ingen kunde svara på frågan om var stenen med kopparplåtar tagit vägen. Slutligen frågade eleverna regementets vaktmästare och han hade svaret. Kopparplåtarna förvarades i ett militärt förråd. I tysthet hade minnesmärket över Spanska sjukans offer monterats ned.

Jag tänker på den väldiga obelisken som rests för att föreviga en mordbrännar- och våldtäktsturné i Tyskland. Jag tänker på minnesmärket över spanska sjukans offer.

Karta till minnesstenens placering, Viksäng

Jag tänker på kamrat Evert Lundkvist, en yngling som bekämpade militarismen men som den 24 september 1918 själv blev dess offer. Minnesmärket över honom och hans kamrater fanns inte mer.

Det hade i tysthet undanröjts och förvarades i ett militärt förråd.

Hur var det Björn Afzelius sjöng: ”Herrarna blir hjältar och folket det blir dömt/ Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt”.

Tillägg 2014

Minnesstenen för spanska sjukans offer i Viksäng har numera återfått sina kopparplåtar.

Minnesruna över Evert Lundkvist, från Stormklockan